-Ryck upp dig, ungjävel! Så kunde det kanske låta för några år sedan när någon uttryckte en vädjan om hjälp för sin ångest. Statistik visar att psykisk ohälsa bland unga har ökat med 80% sedan 80-talet. Men mår vi verkligen så mycket sämre idag?
Har vi alltid mått dåligt? Hur var det på 1600-talet, trycket om perfekt bordskick och uppförande i den ena klassen och ständig stress för att leverera mat på borden i en annan klass. Mådde vi så mycket bättre då?
På 1850 talet hände det mycket inom psykisk ohälsa, vi fick struktur och som Carl von Linné började vi sätta namn på olika typer av beteenden som ansåg vara onormalt eller störande.
Idag har vi en diagnos för varje personlighetstdrag, negativa eller positiva, men faktumet kvarstår, vi människor känner stress, ångest, nervositet, depression, otillräcklighet, vi gör saker vi senare ångrar och vi fortsätter detta och döver det med ett piller och fortsätter vår strävan efter, vad?
Sanningen. Går det att veta något om människans sinne?